Vill gifta mig ung och snygg
Här har ni ett första inlägg från Ms Mybell. Ms Mybell som hoppas bli Mrs Mybell medans hon fortfarande är ung och snygg.
Eller 32 kanske inte är att vara så lastgammal och utseendet är väl fortfarande helt ok, men hur länge jag håller mig i den här formen, det vetefan.
Med dagens metoder går det visserligen att hålla sig ung och snygg bra länge men jag är tveksam till att jag kommer börja spruta in silikon och skära bort fläsk från min lilla kropp. Fast man ska aldrig säga aldrig. Har man en gång börjat så...
Tillbaks till giftemålsdrömmarna. Jag har hela mitt liv drömt om mitt egna bröllop. Hade en period för ett par år sedan då jag t o m gick så långt att jag gick på Debenhams och tittade på bröllopsklänningar. Det mest pinsamma av allt var att jag då inte ens hade en karl, vilket kanske kan vara ett bra första steg innan man börjar planera vilken bröllopsklänning man skall bära.
Idag har jag en man, en man jag älskar oerhört mycket och som jag vet älskar mig tillbaka. Om sanningen ska fram så är detta mitt första förhållande som känns bra, som känns riktigt bra ända in i märgen. Han gör mig hel. Han får min tillvaro att kännas komplett.
Nu har vi dock bara varit tillsammans i sex månader så därför är väl giftemål inte att tänka på ännu. I Sverige finns ju nämligen massa regler och principer som man måste förhålla sig vid. Först och främst måste man vara tillsammans en viss tid innan man får flytta ihop. Sen måste man vara tillsammans ytterligare en viss tid innan man förlovar sig och tillslut när man sedan blivit ful och lastgammal och passionen dött ut för längesedan... ja, då får man gifta sig.
Nu finns det nog ett visst sunt förnuft i ovanstående men ibland känns det lite trist. Eller jag vet inte. Det kanske det inte gör. Känns trist alltså. Eller va fan... vem försöker jag lura. Jag vill gifta mig ung och snygg och helst medans bröllopsnatten fortfarande har en möjlighet att bli full med massa hysterisk lust och passion.
Vill bli buren över tröskeln medans min man fortfarande har en hel rygg och muskler på armarna.
På tal om alla dessa regler som finns. I morse höll jag på att få psykbryt på en klimakteriekärring som inte behagade flytta på sig i tunnelbanan. Bor man i Stockholm och befinner sig i tunnelbanan under rusningstrafik så är det en regel att stå på den högra sidan. Den vänstra sidan är till för oss stressade människor som tror att vi vinner massa tid på att småspringa uppför rulltrappan.
Regeln att stå på den högra sidan gäller visserligen trots att det ej är rusningstrafik. En annan regel om man vistas bland folk är att duscha eller åtminstående tvätta sig under armarna och på andra ställen som kan ha en förmåga att utsöndra viss doft. Eller det kanske mer än sunt förnuft än en regel. Precis som det är sunt förnuft för oss kvinnor att raka sig på diverse kroppsdelar där hår icke är önskvärt.
Vad finns det fler för regler eller självklara saker som ses som sunt förnuft? Hmmm...
Det är regel att bidra med något till samhället för att få leva. Det är sunt förnuft att inte demonstrera den 1:a maj. Det är regel att inte bära samma kläder som sin partner.
Vad vill jag ha sagt med detta? Jag vet inte. Kanske att vissa regler är astråkiga att följa medans andra är en självklarhet som vissa i detta samhälle helt missat.
Över och ut.
/Ms Mybell
jag känner folk som gift sig efter en månad... det har varit passionerat, impulsivt och romantiskt... och regler är till för att brytas, men jag skulle ändå inte rekommendera ett expressbröllop till någon som inte också är beredd att skilja sig över en kopp kaffe tre månader senare... bra saker får ta tid, så även relationer... passionen måste ändå vinnas varje dag - gift som ogift.
hoppas din bröllopsdag blir som du önskar - och att du kan skatta den lika skyhögt även efteråt... själv skulle jag inte våga ladda den med så mycket värde - men jag är väl bitter ;-)
Välkommen hit Mel.
"bra saker får ta tid"... visst är det så. Du har så rätt så.
Vad gäller min bröllopsdag så har jag absolut inte byggt upp massa förväntningar bara för att jag drömt om den i massa år. Dagen behöver inte vara på ett visst sätt. Det enda jag förväntar mig är kärlek och glädje.
Och nej du är inte bitter.
Kram Ms Mybell
Hurra för att du har börjat blogga igen =) Det här ska bli intressant att följa det lovar jag. Ha de bäst.
Kram L
Hejsan Lillemor.
Kul att ha dig här :o)
Hoppas allt är bra med dig och att allt går som det ska.
KRAM
I min erfarenhet (inte så omfattande, men ganska övertygad) tenderar bröllopsdagar att bli dagar för alla andra än brudparet... visst, man är i centrum den dagen, och man visar sin kärlek och allt det där... fintfint. Men... folk ska stirra på dig, bedöma om du är fin i den där klänningen eller inte (alla säger förstås det till dig, men inte nödvändigtvis till varandra), folk ska skämta om allt pinsamt du gjort i ditt liv fram till denna dag, de ska skämta om vad du ska göra inatt (trots att det förmodligen inte är nån premiär med röd matta vi talar om), du ska le och plåtas, dansa och pussas på beställning, din partner ska bedömas av dina släktingar, du av hans, duger ni för varandra egentligen, det finns väl alltid något fel, någon släkting ska bli för full och säga uppdämnda sanningar sedan 20 år tillbaka, du kommer hem (visserligen med ett berg av presenter) men för trött för att älska...
det finns så många andra, mycket enklare, dagar att uppskatta så jag tror jag gör det...
Mel.
Vi har flyttat bloggen... har svarat dig där.
http://dubblabudskap.wordpress.com
